PORTABELT CEREMONIKIT

De flesta av oss använder olika ceremonier för att uttrycka, markera eller bearbeta viktiga händelser i våra liv. Dessa ceremonier kan vara sakrala som vid dop, nattvard och konfirmation eller profana som vid exempelvis studentexamen. Vissa ceremonier, så som de vi utövar vid begravning och vigsel, finns både i sakral och i profan form. Gemensamt för de allra flesta ceremonier är dock att vi använder oss av symboliskt verksamma rum och ting som genom att vara bärare av mening gör själva ceremonin symboliskt verksam.

Är det möjligt att ta nya rum och ting i bruk som fungerar på motsvarande sätt och vad är det egentligen som gör ett skeende symboliskt verksamt? Teologen Joseph Gelineau påpekar att ett ting aldrig kan vara en symbol även om det i det symboliska handlandet ofta återfinns påtagliga föremål som ”betecknar”. Men man får inte låta lura sig, symbolen är något där människan alltid är indragen. Gelineau hävdar vidare att själva utgångspunkten för att ett skeende skall uppfattas som symboliskt verksamt är att man uppträder på ett sätt som avviker från livets vanliga mönster eller nyttobestämda handlande. Just genom sin ”avvikande” form uppfattas handlandet, tinget eller rummet som en bärare av mening. Man kanske skulle kunna jämföra med hur vi placerar ut fyra koner i en rektangel för att avskilja ett område med spelregler gällande exempelvis brännboll från den övriga världens förpliktelser samt hur vi därefter åtskiljer spelare från åskådare med hjälp av färgade band. Den sakrala miljön har förstås sina regler. Här åtskiljs prästen från det övriga profana livet med hjälp av sin klädedräkt som även den innehåller ett färgat ”band” vilket signalerar gudstjänstens tema med hjälp av liturgiska färger och symboler.

Efter att ha studerat det religiösa livets grundläggande former föreslog Sociologen Emile Durkheim att det sakrala i slutändan inte refererar till en övernaturlig enhet utan snarare till människors emotionella och ömsesidiga beroende, deras sociala arrangemang. Detta skulle kunna betyda att det sakrala kontinuerligt utvecklas och återskapas i takt med människans växlande behov och sociala relationer över tid och rum. För att uppmuntra till en liknande utveckling av våra sakrala ceremonier, rum och ting har jag tillverkat ett portabelt ceremonikit innehållande såväl ceremoniella föremål som platsmarkörer. Med detta kit kan en ceremoni utföras nästan var som helst, ute såväl som inne. Genom att placerar ut markörerna skapar man ett ceremoniellt rum. Genom att ta på sig banden med de portabla tingen markerar man att det är dags att fira.

Anna Petersson, Malmö 2003